Har idag tillbringat hela dagen för mig själv, eftersom Matte är på resa. Nu har jag inte träffat någon på typ 18 timmar (om man inte räknar med telefonsamtal och kebaberibesök) och så småningom börjar jag bli lite nipprig.
Inte kom jag ihåg att det var såhär tråkigt att vara ensam. Kanske det var annorlunda när man var singel, men nuförtiden är man så van med att alltid vara två, så när man är ensam en längre tid känns det som om väggarna skulle ramla in... blir ju inte heller bättre av att titta på dokumentärer om koncentrationsläger och fångar som väljer isoleringscell framom öppen avdelning.
Som tur är det snart måndag, och man får gå på jobb :)
T.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar