Jag var på årsfest i helgen och gjorde något banbrytande: höll som första man Talet till Mannen. Folk skarattade, mer av glädje än förlägenhet, hoppas jag.
T.
Ärade män, gossar, killar, jappar, faijor och
puddingar,
det här är Talet till mannen – en salespitch,
eller för den mer dominant lagde, en
salesbitch.
Talet till mannen ska ju vara en hyllning till
mannen. Det första problemet jag stötte på i planeringsskedet var
etikettbrottet som följer när man håller ett hyllningstal till sig själv.
Naturligtvis finns det ju exempel på dylikt, men det beror nog mest på att Kim
Jong-Il inte följer Magdalena Ribbings twitterflöde.
Sen funderade jag länge på att hålla ett
hyllningstal till den manliga kroppen. Om dess spänst, dess dofter och dess
kroppsdelar som markant växer till sig vid strategiskt blodflöde… och då menar
jag naturligtvis pupillen.
Men man måste ju hålla sig saklig och ovanför bältet. Och om jag
dessutom allt för inlevelsefullt skulle gå in på djupet med alla de intressanta
funktioner som den manliga kroppen bjuder på, så skulle jag måhända vara
tvungen att stå en stund bakom podiet efter talet, och hur skulle det se ut?
Dessutom är ju mannen, har jag hört, så mycket mer
än bara hans kropp. Han är lojal, trygg, lite envis och dräglar ibland. När man
tänker efter så är det ju faktiskt bara kopplet som skiljer mannen åt från en
labrador.
Men allt står inte rätt till i paradiset under
regnbågen. Vi homosexuella har helt enkelt statistiken emot oss, och det
förekommer ett konstant avund gentemot den heterosexuella kvinnan som kammar
hem snygging efter snygging. Vem ska då tala för den ensamma bögen?
De undernärda barnen i Afrika har Elisabeth Rehn
som ambassadör, de förtryckta samerna har Eva Biaudet som talesperson, till och
med junttarna i skogen har en röst i riksdagen. Ja faktiskt inte mindre 39
röster på Arkadiebacken har de.
Så därför vill jag nu framföra ett förslag som jag
tippar på att ganska många av mina bröder som spelar för bortalaget kan
underteckna.
Killar, varför inte prova på det egna könet
ikväll? Och inte så där som man provade på det egna könet i det lilla
pojkrummet för så många, många, många år sedan, utan lite full-blown man-on-man
action!
Gud vet att jag haft mina snedsteg med det motsatta
könet under årens lopp!
Fördelarna med att bunkra ihop med en man är
nämligen många:
*Har du till exempel slut på strumpor? Det gör
inget – ta ett par ur din killes skåp. Samma gäller boxers – ingen risk för att
hamna på bastukväll med grabbarna iklädd ett par spetstrosor.
*Du behöver inte prata om du inte vill – det går
riktigt lika bra att ligga i soffan och chatta med sin partner, som ligger i fåtöljen
bredvid. Eller varför inte en ny partner, om du tröttnat på den gamla men inte
ännu bytt ut honom.
*Det är ekonomiskt: man sparar in otaliga
hundringar när bilmekande och stoppade toaletter blir en gemensam hobby.
*Det gör inte så mycket fast vessalocket inte
fälls ner på en vecka.
*Sen är varje dag en grön dag… dessutom är ett samkönat förhållande lite som
en smarttelefon: det räcker med en rörelse och så är hårdvaran igång.
Och som grädde på moset: om ni bestämmer er för
att ha en trekant så behöver det inte bli något bryderi över vilket sort den
tredje spelaren ska vara.
Så för att använda en beprövad liknelse, bekant
från huvudstaden: Varför inte ta treans spåra åt andra hållet ikväll?
Jag är själv dessvärre gift, med bostadslån, men
ställer gärna upp som konsult. Och så lär det ju finnas en hel del
undervisningsmaterial på nätet, har jag hört.
Jag vill höja en skål för mannen, hans sinne för
humor, hans fasta beröring och hans osmakliga skämt.
Vivat homo!
