Talet till mannen

Jag var på årsfest i helgen och gjorde något banbrytande: höll som första man Talet till Mannen. Folk skarattade, mer av glädje än förlägenhet, hoppas jag.

T.

Ärade män, gossar, killar, jappar, faijor och puddingar,

det här är Talet till mannen – en salespitch, eller för den mer  dominant lagde, en salesbitch.

Talet till mannen ska ju vara en hyllning till mannen. Det första problemet jag stötte på i planeringsskedet var etikettbrottet som följer när man håller ett hyllningstal till sig själv. Naturligtvis finns det ju exempel på dylikt, men det beror nog mest på att Kim Jong-Il inte följer Magdalena Ribbings twitterflöde.

Sen funderade jag länge på att hålla ett hyllningstal till den manliga kroppen. Om dess spänst, dess dofter och dess kroppsdelar som markant växer till sig vid strategiskt blodflöde… och då menar jag naturligtvis pupillen.

Men man måste ju hålla sig saklig och ovanför bältet. Och om jag dessutom allt för inlevelsefullt skulle gå in på djupet med alla de intressanta funktioner som den manliga kroppen bjuder på, så skulle jag måhända vara tvungen att stå en stund bakom podiet efter talet, och hur skulle det se ut?

Dessutom är ju mannen, har jag hört, så mycket mer än bara hans kropp. Han är lojal, trygg, lite envis och dräglar ibland. När man tänker efter så är det ju faktiskt bara kopplet som skiljer mannen åt från en labrador.

Men allt står inte rätt till i paradiset under regnbågen. Vi homosexuella har helt enkelt statistiken emot oss, och det förekommer ett konstant avund gentemot den heterosexuella kvinnan som kammar hem snygging efter snygging. Vem ska då tala för den ensamma bögen?

De undernärda barnen i Afrika har Elisabeth Rehn som ambassadör, de förtryckta samerna har Eva Biaudet som talesperson, till och med junttarna i skogen har en röst i riksdagen. Ja faktiskt inte mindre 39 röster på Arkadiebacken har de.

Så därför vill jag nu framföra ett förslag som jag tippar på att ganska många av mina bröder som spelar för bortalaget kan underteckna.

Killar, varför inte prova på det egna könet ikväll? Och inte så där som man provade på det egna könet i det lilla pojkrummet för så många, många, många år sedan, utan lite full-blown man-on-man action!

Gud vet att jag haft mina snedsteg med det motsatta könet under årens lopp!

Fördelarna med att bunkra ihop med en man är nämligen många:

*Har du till exempel slut på strumpor? Det gör inget – ta ett par ur din killes skåp. Samma gäller boxers – ingen risk för att hamna på bastukväll med grabbarna iklädd ett par spetstrosor.

*Du behöver inte prata om du inte vill – det går riktigt lika bra att ligga i soffan och chatta med sin partner, som ligger i fåtöljen bredvid. Eller varför inte en ny partner, om du tröttnat på den gamla men inte ännu bytt ut honom.

*Det är ekonomiskt: man sparar in otaliga hundringar när bilmekande och stoppade toaletter blir en gemensam hobby.

*Det gör inte så mycket fast vessalocket inte fälls ner på en vecka.

*Sen är varje dag en grön dag…  dessutom är ett samkönat förhållande lite som en smarttelefon: det räcker med en rörelse och så är hårdvaran igång.

Och som grädde på moset: om ni bestämmer er för att ha en trekant så behöver det inte bli något bryderi över vilket sort den tredje spelaren ska vara.

Så för att använda en beprövad liknelse, bekant från huvudstaden: Varför inte ta treans spåra åt andra hållet ikväll?

Jag är själv dessvärre gift, med bostadslån, men ställer gärna upp som konsult. Och så lär det ju finnas en hel del undervisningsmaterial på nätet, har jag hört.

Jag vill höja en skål för mannen, hans sinne för humor, hans fasta beröring och hans osmakliga skämt.

Vivat homo!